Läste just igenom Per Ahlmarks kolumn i DN. Det är skönt med Ahlmarks inlägg, man behöver inte vara orolig för ett nyanserat eller förstående inlägg. En sida har helt rätt och en annan helt fel. Dessutom är Israel och det judiska är helt synonymt för Ahlmark. Älskar man inte Israel då är man antijudisk. Ahlmark blandar friskt kommentarer om antisemiter med folk som uttrycker viss förståelse för Hamas. Eftersom detta är två olika saker ger hans inlägg ett lätt förvirrat intryck.
... Själv undrar jag om det verkligen går att beskriva Israel som ett gott land längre. Landets åtgärder kan i och för sig rättfärdigas utifrån att de är nödvändiga för att försvara landet. Någonstans finns det emellertid en gräns för vad man kan göra för att skydda sig själv och fortfarande aspirera på beteckningen god.
... Är det inte så att alla riktiga filmhjältar är beredda att dö, hellre än att låta sig fläckas av ondska? De något mindre renhjärtade filmhjältarna accepterar vissa avsteg från den rätta vägen, men målen är ändå goda. De filmkaraktärer som bara vill skydda sig själva räknas inte till de goda. Och det är väl där Israel är idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar