Forskare på villovägar

Tre forskare har klagat på Lars Leijonborgs förslag till förändringar av antagningsystemet till högskolan. (Jag vill också här i inledningen passa på att be om ursäkt för idrottsmetaforen. Förlåt, förlåt. ;) ) Leijonborgs artikel.
...Deras första klagomål är att förslaget skulle vara orättvist eftersom de studenter på yrkesförberedande program inte har utrymme i kursplanen för att läsa dessa extrakurser. Denna invändning är väldigt svag. De som läser på ett yrkesförberedande program kommer säkerligen inte vilja läsa B-språk, C-språk och extra matematik, för att komma in på högskolan. Dessa studenter har valt en gymnasielinje som siktar på ett yrke och inte högre studier. Leijonborg - forskarna 1-0.
..."Reglerna kommer också att missgynna elever som inte tidigt bestämmer sig för att studera på högskolan och som därför inte satsar på att skaffa meritpoäng", skriver dom vidare. Detta är inget bra argument mot just meritpoäng. Redan nu är det så att studenter som väljer att inte plugga hårt på gymnasiet inte får de höga betyg som krävs för att komma in på svårare högskoleutbildningar. Hur mycket en elev lägger manken till avgörs av eleven idag i samma ålder. Det ytterligare val som eleven nu får göra är inte mer avgörande än det tidigare val studenten hade i samma ålder. 2-0
... "Alla de som har gått ut gymnasieskolan före 2010 kommer givetvis också att missgynnas av förslaget," som alla förstår är detta ett argument mot att inte göra några förändringar alls och givetvis att likna vid att skjuta in bollen i det egna målet. Att man inte kan ändra förfluten tid och att ändringar inte kan införas omedelbart är inte ett skäl mot att genomföra förbättringar. 3-0.
..."Meritpoängen kommer att få förödande konsekvenser på gymnasiebetygens signaleffekt. Det räcker med ett godkänt resultat på meritkursen för att få extrapoäng, medan jämförelsetalet bestäms av antalet G, VG och MVG, i kombination med kursens poängtal. Detta betyder att 2,5 extrapoäng har samma effekt på jämförelsetalet som att höja betyget från G till VG (eller från VG till MVG) i hälften av gymnasiekurserna." Här påpekar forskarna att signalen som Leijonborg vill skicka är för kraftig. Detta kan vara en riktig bedömning. Att värdet av att läsa en kurs skulle motsvara så många andra kurser kan vara att skicka en för kraftig signal. Detta är svårt att bedöma. Forskarna får för säkerhets skull ett mål, 3-1 till Leijonborg i halvtidsvilan.
...Forskarna anför att det skulle innebära administrativa problem att höja mängden språkstudenter. Hade det inte varit så att det bara för åtta år sedan var betydligt fler studenter som läste språk och att Leijonborgs strävan är att åter nå dessa nivåer, hade de kunnat haft en poäng. Antagligen borde skolorna kunna gräva fram de lärare som fanns för åtta år sedan och åter sätta dom i arbete. Trots det usla argumentet inget mål, för de tre forskarna kontrar starkt. "Det kommer också att medföra att elever väljer bort kurser, exempelvis inom naturvetenskap, som de borde läsa som förberedelse för de fortsatta högskolestudierna." Här finns en poäng. Det är färre som läser naturvetenskapliga och tekniska program, trots att industrin behöver utbildade inom dessa områden. Ett snyggt skott av forskarlaget, som knappar in, 3-2.
...Hittills har forskarna legat på defensiven. I slutet av matchen kommer dom själva med förslag för att avgöra debatten. Låt oss citera det dom har valt ut för att tackla problemen: "Om det är angeläget att gymnasiestudierna omfattar studier i moderna språk och matematik menar vi att sådana kurser bör göras obligatoriska, eller pekas ut i behörighetsreglerna för tillträde till högskolan." Här har vi både ett bra och ett dåligt förslag. Vilket problem skulle det lösa om det krävdes att eleven läst spanska för ett högskoleprogram som inte har spansk kurslitteratur? C-språk är inte krav för något högskoleprogram förutom studier i just det språket. Nya behörighetsregler på högskolan är ett förslag av forskarna som inte alls är genomtänkt, eftersom behörighetsreglerna till högskolan har andra syften än att styra gymnasiestudier. De skall nämligen visa vad som krävs i form av språk och matematikkunskaper för att klara en viss linje. Mer obligatorium hade förstås löst problemet. Haken med det förslaget är väl att Leijonborg har svårare att styra alla gymnasieskolors val av ämnen än att påverka betygssystemet. Tyvärr är jag inte tillräcklig insatt i hur ämnen väljs till gymnasiet för att närmare bedöma detta förslag. Sammantaget ger forskarnas förslag ett klart baklängesmål och ett svårbedömt framlängesmål. 4-3.
...I matchens sista självande minuter låter jag forskarna åter komma till tals: "Reglerna för behörighet och urval ska vara enkla att förstå och de ska premiera studieansträngning och inte taktisk planering." Är denna sammanfattning från forskarna verkligen baserad på deras egen analys? Det är klart att en ytterligare regel om meritpoäng ger påverkar studentens val. Skall studenten läsa till skärgårdsskeppare eller läsa ett språk? Fast detta taktiska val görs redan idag. Inslaget av taktisk planering blir säkerligen lika stort i framtiden. Förmodligen kommer fler studenter då av taktiska skäl att välja språk istället för skärgårdsskeppare. Hur Leijonborgs förslag som uppmuntrar studenten att läsa språkkurser och matematik, som är ansträngande kurser, INTE skulle uppmuntra studieansträngning är ett mysterium för mig. Meningen forskarna har skrivit ser bra ut på pappret, men den saknar ju verklighetsunderlag.
Åter poäng till Leijonborg och matchen slutar 5-3 till regeringen. (Slut på den hemska sportmetaforen.)