Är Mona korkad, eller?

Mona Sahlin uttalar följande enligt Ekots hemsida, när hon uttalar sig om att privata bolag kan utföra offentligt betalad vård:

– Vi socialdemokrater har aldrig varit emot olika utförare, det finns många entreprenörer som gör ett bra jobb. Men skattebetalarnas pengar ska inte gå till vinster, säger Mona Sahlin.

I denna mening finns en klar självmotsägelse. Entreprenörer är alltså bra. Vinst är dåligt. Entreprenörer arbetar i Monas värld inte för att få vinst, eller?

Oklarheten om hur det är i Monas värld kan man vidare studerna i en artikel på socialdemokraternas hemsida. Där säger hon att privata specialister i vården är bra. Att stopplagen tillåter landstingen att sälja alla sjukhus utom ett. Då accepterar alltså socialdemokraterna att sjukhus säljs ut. Det innebär alltså att socialdemokraternas lag och Monas artikel är i stort sett i enlighet med alliansens åsikter.

Hur skall man då förstå Monas uttalande? Min bedömning är att detta är ett avsiktligt vilseledande av Mona Sahlin för att locka till sig motståndare mot privat inblandning i vården. Det finns ju många socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting som har privat vård, och hennes längre artikel är inte heller emot privat vård. Sanningen i det här fallet är nog att Mona Sahlin inte kan uttrycka den mer komplicerade tanken som hon egentligen står för, nämligen att privat sjukvård är helt ok bara det inte blir för mycket eller för stort. Alternativ att hon är för privata utförare, men emot att privata försäkringar ger någon företräde.

Vem är det då som är korkad? Jo mediaformatet. Mona vill ha en soundbite och då är det lättare att säga något tydligt än det som hon egentligen tycker. Det är inget korkat med det, lite ohederligt kanske, men politik är ju ingen ärlighetstävling.

Det som styr Mona är att det i medierna låter bättre att vara klart emot regeringen än att hålla med delvis. Några medier har ju själv skapat ett litet drev, som hon utan granskning kan följa i kölvattnet.

Det är, tror jag, emot mediernas tysta överenskommelse att andra medier skulle gå in och avslöja en journalists misstag. Istället rapporterar de andra medierna om händelserna: stopplagen tas bort, någon har sagt att det är ett svek, Mona säger det också, Reinfeldt dementerar. Ingen journalist skulle få för sig att hämta fram de inslag från valdebatten som visar att Rapport, PC Jersild och Mona Sahlin ljuger.

Det var nämligen relativt tydligt att alliansen ville ta bort stopplagen innan valet. Läs till exempel vad Helle Klein skriver i Aftonbladet den 14 september.

Min slutsatsen är att politik är ett delvis oärligt spel, och det är medierna som är spelarna. Det finns inget Fredrik Reinfeldt kan göra för att vända detta drev. Bara hoppas att det går bättre nästa gång när han slänger ut en boll på planen.